for er som inte kanner mig kan jag beratta att cola ar nog min storsta passion i livet. mina vanner retar mig dagligen for min stora konsumtion av cola. men jag kan inte ra for det. bara kanslan av kall cola i munnen. det ar grejer det. Innan jag akte ner till italien fick jag 5euro av mina kompanjoner Therese och Magdalena, just for jag, det forsta jag skulle gora var att kopa en cola. eftersom jag fick vanta drygt 3 timmar pa min vardfamilj sa hann jag saklart kopa en cola. men jag visste dock inte nar jag skulle fa chansen att kopa nasta cola dracka jag inte upp den med det samma. och det var val tur det! jag har fortfaranade inte haft chansen att kopa en ny cola. Och for nagra kvallar sen nar vi var pa en restaurange kom servitoren in med fetaste och kallaste colan till ungen brevid. jag holl fan pa o do, sa mkt laskade det i munnen pa mig! precis da borjade Julie och peter (mamma och pappa) prata om att dom verkligen inte kan forsta att folk vraker i sig sa mycket coca cola som vissa gor. omg jag kommer do av cola brist har nere. Det blev nastan sa allvarligt att jag tankte saga att jag skulle ga pa toan o sen smita in till kassan o kopa en cola som jag snabbt kunde dricka upp. tyvarr hade jag inga pengar med mig men det ska jag tanka pa nasta gang. var sa saker...
sa om inlaggen har borjar glesna sa ar det formodligen for jag ligger i brist-pa-cola-koma!
jag har dock kvar min 50cl cola som jag kopte pa flygplatsen. tar en liten, pytteklunk da och da. fast nu ar den mest varm och avslagen.. men cola ar ju alltid cola...